Välkommen till
Patientföreningen
för smärtlindring
ICI-metoden förklaras
av Nobelpriset
Information om ICI-metoden med anledning av Nobelpriset 2013 i medicin och fysiologi, av doktor Gunnar Boström:
Alla vävnader är genomdränkta av blod - blodomloppet är i ständig rörelse och förmedlar nödvändiga substanser. Några körtlar kallas endokrina och har inga utförsgångar för sina produkter, utan lämnar dessa till blodet direkt, och kallas gemensamt för hormoner.
Kortison är ett av de viktigaste hormonerna för livets funktioner, och kommer således direkt med blodet till de vävnader där det behövs och i lämplig mängd.
Den effektiva substansen finns i blåsor i cellerna och transportsystemet och överförande av hormonet från cell till cell är noga beskrivet i de upptäckter som 2013 års Nobel-pristagare förklarat i sina avhandlingar.
Man har lyckats beskriva exakt hur viktiga substanser överförs från cell till cell på rätt ställe vid exakt rätt tidpunkt. Vederbörande substans inrymmes i små blåsor som sammansmälter från en cell till en annan. Dessa blåsor är bubbelliknande och omgärdas av membraner och som vid annan cellträff kan smälta samman och lämna över sin substans. På detta sätt förmedlas kortisonet via blodet till den sjuka vävnaden vid ICI-metoden muskulär.
Vi ger en intramuskulär injektion av kortison i mycket låg dos djupt i en stor, blodrik muskel, och kortisonet lagras där som i en depå. Enligt min trettioåriga erfarenhet förmedlas kortisonet snabbt via blodet till de sjuka vävnaderna, precis som forskarna som fått det nya Nobel-priset visar. Effekterna kommer olika snabbt vad gäller olika vävnader.
När det gäller lungorna - KOL och astma - får man ofta en mycket snabb effekt, medan effekten vad gäller leder, muskler och ryggar, kan dröja ett till två dygn.
En del patienter känner en tämligen omedelbar effekt; "Smärtan liksom rinner ur kroppen".
Då jag varit med om när kortisonet först kom i bruk i början av 50-talet har den gängse metoden varit att ge kortison i tablettform, eller lokalt, dels i huden där man vid långvarigt bruk finner en förtunning av huden eller i senor, vid t ex tendiniter, där man nu konstaterat, enligt tidskriften "Medicinsk vetenskap och praxis", 2012:2, artikeln "Tennisarmbåge : kortison skadar på sikt" och i Läkartidningen, 2012:48, "Lokal kortisonjektion vid tennisarmbåge är en döbelnsmedicin".
Vidare har man använt kortison som lavemang vid inflammatoriska tillstånd, där man dock tyvärr funnit att slemhinnan förstörs.
Vid tablettintag ger man alltför höga doser. Kroppen svullnar och speciellt märker man det i ansiktet, där patienten får stora svullnader som kallas för Cushing-syndrom. Ett sådant fall drabbade patienten som under ett år i tablettform fått mer än 7 000 mg kortison och reagerat med svullnader, fortsatt trötthet och värk.
Patienten behandlas nu med intramuskulära injektioner enligt ICI-metoden, har gått ner avsevärt i vikt och totalt sluppit svullnaden i ansiktet. Värk och trötthet är borta. Den totala kortisonmängden har gått ner från 7 000 mg till 400 mg per år.
När det gäller den gängse metoden av kortisoninjektioner i senor och leder resulterar det med säkerhet i en försvagning lokalt av senorna, vilket är av avgörande betydelse när det gäller idrottsmän. De kan inte komma tillbaka i samma toppform som de varit före injektionerna. Vävnaderna är förstörda av injektioner direkt in i lederna!
Då det gäller lederna har man att beakta infektionsriskerna; ledvävnader är bland de mest känsliga vävnaderna för infektioner.
Vid kroniska eksem, handeksem och foteksem, är de ofta mycket besvärande. Man har märkt att en långvarig påverkan av krämer med kortison ger en allergisk reaktion, varför jag omgående låter patienten gå över till ICI-metoden muskulär och får med den ett mycket gott resultat. (Läkartidningen 2013:4 ; "Handeksem - en folksjukdom som påverkar livskvalitet och arbetsförmåga")
Alla mina patienter har genomgått den ordinarie sjukvårdsorganisationen med gängse behandlingar, utan att få hjälp. Jag vill belysa med ett exempel som orsakats mycket långvarigt lidande:
65-årig man som varit sjukskriven under 7 år, p g a nervrit och lungproblem, inlagd vid flera tillfällen för astmaproblem.
Vid första undersökningstillfället blir jag mycket oroad av avsaknaden av ljud, det är som att lyssna mot en vägg, knappast några andningsljud alls.
Patienten sätts på ICI-metoden och vid telefonkontakt nästa morgon har han "äntligen kunnat börja andas". Efter en vecka kan han gå ut i skogen och planera en resa till utlandet, något som han hade hoppats kunna göra under flera år. Vid efterkontroll har andningsfunktionen återkommit.
Artrossjukdomarna är dominerande hos pensionärer och beskrivs även som en folksjukdom. Den kan ligga bakom många av de trycksår, som drabbar oss i livets slutskede. På vissa vårdavdelningar anges att 20 % av vårdtagarna har fått liggsår. Den gängse behandlingen av liggsår är smärtstillande, lugnande, och sömngivande medel för att lindra smärtorna.
Insättning av ICI-metoden muskulär hjälper patienten att komma upp ur sängen. Lättar arbetet för vårdpersonalen och ger patienten livskvaliteten tillbaka.
Min mottagning domineras av artrosfall, där ICI-metoden varit ytterligt effektiv, och som ger patienterna ny livskvalitet i alla avseenden. Jag har en gammal orienterare på min mottagning, som lyser av lycka, när han talar om att han åter kan springa i skogen, hoppa över nedfallna träd och andra hinder.
Jag har också en 83-årig man som vid 75 års ålder fick en utredning av svår artros i båda knälederna. Han var ett klart operationsfall med protesinläggningar. ICI-metoden insattes istället, och han kunde fortsätta sitt tennisspelande, och gör det fortfarande. Med proteser hade han inte kunnat röra sig, så att hade kunnat fortsätta med sin sport.
Många gånger är det knälederna, som begränsar rörelseförmågan och ger värk. Påfrestningarna och konstruktionerna i knälederna gör att många drabbas av artros.
En annan patient med artros i båda knälederna och opererad med protesinläggningar. Efter operationen har han fått infektioner i höger knäled och under efterföljande år fått punktioner i höger knäled 37 gånger, vilket uppges vara mycket smärtsamt. År 2008 insattes ICI-metode på den patienten och efter långdragen antibiotikabehandling, förbud mot att låta punktera knäet och med fortsatt ICI-behandling, kunde han sluta gå med kryckor och kan nu hoppa jämfota upp på en köksstol!
Jag är nu 85 år och den lycka som lyser ur patienternas ögon när de talar om ny livskvalitet medför att det kommer att vara omöjligt för mig att sluta min mottagning innan ICI-metoden kan utnyttjas av vårdinrättningar över hela landet.
Gunnar Boström