Doktor Gunnar Boström

Välkommen till

Patientföreningen

för smärtlindring

Doktor Gunnar Boström

 

Gunnar Boström är född 1929. Han var landets yngsta läkare då han började sin yrkesbana. Idag är han landets äldsta yrkesverksamma läkare. Och han fortsätter sig gärning så länge han orkar.

 

Redan som ung läkare kom doktor Boström i kontakt med forskning om hormoner genom professor Ulf von Euler på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Professor von Euler fick Nobelpriset i medicin 1970 för sina upptäckter om hormonet noradrenalin och dess inverkann.

 

Som nyutexaminerad läkare hade Gunnar Boström under en period tillfälle att samarbeta och lära sig av professor von Euler. Redan då insåg han hormonernas viktiga påverkan på människokroppen.

 

Kortisol är ett kroppseget hormon som hjälper till i läkningsprocessen. Att tillföra kortison i låg dos främjar kroppens egen förmåga att bilda kortisol.

 

Nobelpriset 2013

Nobelpriset 2013 i medicin och fysiologi till Schekmans, Rothmans och Südhofs grundläggande upptäckter kring cellens fysiologi, där forskarna redogör för transport och förmedling av livgivande substanser mellan cellerna, går helt i linje med den behandling som doktor Boström gett enligt ICI-metoden muskulär under mer än 30 år.

 

Nobelpristagarna har lyckats beskriva exakt hur viktiga substanser överförs från cell till cell på rätt sätt vid exakt rätt tidpunkt. På detta sätt förmedlas kortisonet via blodet till den sjuka vävnaden vid ICI-metoden muskulär.

 

60 år obruten daglig patientkontakt

Doktor Boström har arbetat som stadsläkare i Skövde och som allmänpraktiserande läkare på egen klinik i Lerdala. Tusentals patienter har behandlats. Merparten har fått hjälp, efter att de inte fått relevant behandling inom den allmänna vården.

 

Gunnar Boström har erfarenhet från 60 år av dagliga patientkontakter. Man kan med fog påstå att ingen läkare har sett så många patienter som han under en obruten yrkesgärning. Än idag arbetar han fyra dagar i veckan med patientmottagning. Han anser att det är viktigt att hans patienter får möjlighet till fortsatt behandling under läkarkontroll.

 

Hustrun Ulla är sjuksköterska

Gunnar Boström arbetar tillsammans med sin hustru, sjuksköterskan Ulla Boström, idag 82 år. Båda har ägnat sina liv åt omsorgen om patienterna. Men inte bara patienterna här i Sverige. Under flera decennier har de sysslat med hjälpverksamhet. Först i Polen där man byggde ett barnhem för handikappade barn i Skaraborgshjälpens regi. Därefter ägnade de sitt hjälparbete åt de minderåriga som satt häktade under obestämd tid i Ryssland på fängelset Lebedewa. Där trängdes samhällets olycksbarn ihop i celler som saknade hygienutrustning och där sängarna var färre än antalet fångar i varje cell. De intagna tvingades sova i skift. Där blev de också smittade med TBC och AIDS. I källarutrymmena förvarades sedan de som drabbats av TBC.

Dessa förhållanden har blivit mer drägliga för de häktade sedan de under mer än ett decennium såg till att hjälpen nådde fram och de inhemska politikerna fick upp ögonen för missförhållandena.

 

Satte "stråklastarljus" på ryska häkte

Varje månad gick hjälptransporter från Sverige med mat, kläder, utbildningsmaterial, tandläkarutrustning, medicin, ja allt som Ulla Boström lyckats ”tigga” ihop från vårt lands överflöd. Lebedewa fick också strålkastarljuset på sig när drottning Silvia och kronprinsessan Victoria besökte fängelset. Drottningens fond, World Childhood Foundation, har bidragit med medel för att de häktade ungdomarna bland annat ska få undervisning under häktningstiden.

 

Arbetar vidare för patienternas bästa

Genom arbetet i det ryska fängelset, där de också övernattade då de reste med hjälptransporterna, ådrog sig Ulla Boström en sjukdom som nu lett till kronisk leukemi, som hon fortsatt behandlas för.

Trots detta arbetar Ulla och Gunnar Boström oförtrutet vidare med att ta emot patienter och behandla dem. De anser sig inte kunna lämna sina patienter utan möjlighet att få den behandling de behöver. Patienternas behov av vård, att få ICI-metoden muskulör allmänt accepterad på landets alla vårdinrättningar och att få ett vetenskapligt erkännande av dess effektivitet, är det som driver dem att fortsätta.